Sofie Linnér

I tisdags var vi på Åsnefärd. Hela dagen var helt sjuk. Det var ingen ordning på lokalbussarna, så trots att vi stod vid busshållsplatsen 15 min innan bussen skulle gå(enligt tabellen), missade vi på något vis bussen. Så det fick bli taxi till Molivos, vilket faktiskt var billigare.

När vi kom fram till Molivos var det ungefär tre timmar tills vi skulle bli hämtade för vår åsnefärd och träningsnarkoman-familjen såg en borg högt uppe på ett berg. "Vi kan väl gå upp dit och titta", kläckte någon av de värsta träningsnarkomanerna ur sig. Det var ju skyltat efter en bilväg till "Molivos Castle". Så vi traskade. Sick-sack. Bilar körde om. Sick-sack. Till slut var vi framme vid slottet och tog en massa bilder(kommer senare) innan vi upptäckte att det stod en sadlad åsna där uppe. "Jävlar", tänkte vi. "Det är hit upp vi ska gå på vår åsnetur med barbeque, det är ju en restaurant här uppe och allt." Eftersom vi var så säkra på detta gick vi inte in i slottet för vi "ville ju inte förstöra hela åsneturen". Så vi traskade ner för berget igen och hamnade på den mest "grekiska" restauranten på hela veckan. Vi fick till och med plocka och äta fikon i deras trädgård. Väldigt mysigt. Märkte dock att fikon har samma allergiska effekt som kiwi har på mig. Tur att jag har bra allergipiller.

Efter lunch (och allergichock) gick vi upp till den mötesplats där vi skulle bli upphämtade och väntade. Och väntade. Till slut stannade den skruttigaste bilen någon av oss någonsin sett och en grek med en palestinasjal sträckte ut huvudet och sa(på grek-engelska) att han endast kunde ta tre stycken i den där bilen, så två av oss fick vänta på en annan bil. Jag och Fredrik väntade och hoppades att få se en limousine eller öns motsvarighet till det i alla fall. Men icke. Nog för att vår bil var bra nog för att ta fem(det satt två stycken i baksätet när vi hoppade in) men det var ingen lyxbil precis. Jag sa "hej" till fåntrattarna i baksätet, men de grymtade bara till svar. Det var en kvinna som körde våran bil och hon förklarade allt för oss på amerikansk engelska. Hon hette Andriana och hade bara bott på ön i fyra år.
 
Efter cirka 7 minuter kom vi fram till åsnefarmen där vi såg att gubben som kört den andra bilen var inne i hagen med åsnorna och pratade med dem. Andriana berättade att gubben hette Michail och att han skulle välja ut åsnor till oss efter hur vi såg ut(storlek och sådant). Tillslut fick vi varsin åsna. Fredrik-Jacob, Pappa-Issis, Mamma-Olga, Frida-Eric, Jag-Poppy, Trögskalle1-Sigrid, Trögskalle2-Theresa. När vi alla satt uppe i våra damsadlar(benen på samma sida) fick vi äntligen komma i väg. Jag vet inte om min tävlingsinstinkt smittade av sig på Poppy men hon ville i alla fall ligga i täten hela tiden. 

Efter cirka 35 minuters ånsefärd var vi framme vid en liten sandstrand (inte vid borgen) där de bjöd oss på vitt vin. Efter ett tag började Michail grilla och Andriana dukade fram sallad, bröd och gafflar. Vi fick äta köttet med händerna. Kändes som att vi, som hade användt handsprit när vi skulle äta med bestick på restaurant, skulle få svininfluensan om det var meningen.

När första 10-litersdunken med vin var slut trodde vi att vi skulle få åka tillbaka med våra kära åsnor, men icke. Då kom nästa vin fram, denna gång var det en 10-literspåse. Haha. Herregud.
Vid det här laget satt Michail med sin ena svettiga arm om mig och berättade om sin 23 åriga, norska, älskarinna. Han ville säga något fint till henne men var för full för att fatta. När han tittade på mig och sade "Maybe we'll meet again" kände jag att det var nog och slingrade mig långsamt därifrån.
På vägen tillbaka var alla fulla och ropade och hejade på sina åsnor och i restauranterna vi åkte förbi klappade folk händerna och hejade på. Jag skrattade hela vägen samtidigt som jag klappade på Poppys rumpa för att han skulle springa fortare.

När vi kom tillbaka hade Andriana åkt iväg så vi var 8 personer som skulle få plats i Michails skrutt-bil som endast klarade 4 egentligen. Men vi fick inte åka hur vi ville. Utan han skulle skjutsa de två tråkmånsarna först och när han kom tillbaka(2 min senare) skulle vi åka sex personer i skrutt-bilen och efter en timmes visit på en av de inhemska barerna fick vi äntligen komma tillbaka till vårt hotell.