Reasons Not To Be An Idiot
Idag började jag att lyssna på Frank Turner. Rätt bra musik och väldigt bra texter. Något att kolla upp!

En gång fanns det något som hette "Analysera mera". Jag vill bara säga att den som sa det kan stoppa det någonstans och spy på det. Jag har blivit en analyserande tönt och det gillar jag inte. Vart försvann all spontanitet som jag en gång hade? Nu för tiden tänker jag igenom vissa saker, inte bara en gång, utan ibland 25 gånger innan jag kommer fram till hur jag ska göra. Det värsta är att de sakerna som jag analyserar sönder ofta är bagateller som till exempel om jag ska skicka ett sms eller inte. Patetiskt? Ja, jag vet.
Love Song
Born to run
Vilken härlig helg! Den började 04.15 på lördagmorgon med frukost och en bilfärd till bussgaraget här i Sollefteå. 04.45 skulle vi samlas för att åka via Kramfors, Härnösand och Sundsvall, till Bollnäs. Vi var framme i Bollnäs runt tio och hade inte match förrän klockan två. Så vi hann se våra motståndares match, Härnösands match och äta lunch innan vi började värma upp. Det var helt sjukt hur taggat laget var. Man kunde nästan ta på laddningen i luften. Galet!
Första gruppsspelsmatchen var mot Hällbo IF och var en ganska tajt match, mest pga vårt slarv. I halvlek ledde vi med 12-8 och till slut så vann vi med 27-20.
Andra och sista gruppspelsmatchen var mot IFK Mockfjärd som hade förlorat mot Hällbo med 42-12. Vi var inte lika laddade för den här matchen, men det behövdes inte heller. I halvlek ledde vi med 12-4 och matchen slutade 29-11.
Imorse hade vi semifinal mot Sundsvalls HK och trots att vi visste innan att det inte skulle bli en särsklit tuff match så var vi väldigt laddade. Efter 10-2 i halvtid så vann vi till slut med 20-5.
I eftermiddags var det final mot Arbrå HK. Efter att ha legat under med 0-3 så gick vi upp till 4-4 och efter det höll vi jämna steg hela första halvlek, som slutade 6-6. Efter lite mer än halva andra halvlek så tog vi ledningen med 13-11. Efter det kändes det ganska säkert ett bra tag och när det var 1.30 kvar ledde vi med 14-13. "Långa anfall" skrek de från bänken men på något vi lyckades vi inte få in bollen.
Matchen slutade 15-14 till Arbrå. På grund av att domaren tog en dålig utvisning på en av våra och att ett av deras mål(när det var typ 30 sek kvar) var övertramp med en halv fot. Sjukt snöpligt slut på en, av laget, väldigt bra genomförd cup.
Don't just sit and wait for a star to fall
Prövar något nytt..
Jag håller på exprimentera lite idag. Därför kollar jag hur det funkar med de här bilderna.. Bilder på mig, haha!
Tacka vet jag gamla tanter med krycka
Idag var det en tjurig gammal tant med krycka som gjorde att jag hann med bussen från stan. Hon hade handlat som att hon vore ungefär lika stark som Magnus Samuelsson. Det är frågan om ens han skulle orka bära alla de där kassarna. Vad tänkte hon egentligen? Om man är över 80 år, har så pass svårt att gå att man behöver en krycka, men ändå handlar mer än vanliga, pigga människor. Jag fattar det helt enkelt inte.
I morgon (eller i natt) kl 04.45 åker vi i handbollslaget till Bollnäs på cup. Det känns som ett skämt eftersom vi kommer vara nere runt 10 och inte har match förrän 14. Men de vi ska åka med har match kl 11 så det är ju inget att göra nåt åt. Ska hur som helst bli roligt att möta nya lag, som vi inte mött förut.
Bilden har jag lånat från Katarina Jonasson :)
The things we owe
Galet skön musik!
Slakt
Vi hade träningsmatch mot Härnösand ikväll. Jag vet inte hur jag ska beskriva den matchen på annat sätt än en slakt. HM. För två veckor sedan mötte vi dom hemma, jag var dock i Grekland då, och vi vann med tre bollar. Väldigt bra. Idag förlorade vi med 15. Herregud! Vad beror det på? Inställning, sjukdomar osv..
Min mamma hade en helt annan förklaring. Den stora skillnaden, i hennes ögon, var att jag inte var med när vi vann och var med när vi förlorade. Det var på grund av mig. Vet inte om hon menade att jag för otur med mig eller om jag, med mitt spel, försämrar laget så mycket.. Men det låter vi vara osagt.
Hur som helst, tack mamma! haha...
I'm walking to Stockholm
Eftersom jag varit sjuk den här veckan har jag haft extremt lite att göra och därför sett två avsnitt av Idol. Är väl inte en sån Idol-fantast egentligen, men ser på det när jag inte har något bättre för mig. Ungefär som alla andra?
Hur som helst, kan man bli kär i en sångröst så blev jag det igår, galet skön röst den här killen har alltså! Syrran och jag var helt sålda(hon visade det och jag tänkte det, som vanligt).
Galet skön röst den här grabben har alltså!
Idols höjdare!
Jonathan Rittmo - Halloween
Martin Joviken - Martin
Finska för nybörjare
Terve - Hej
Minä rakastan sinua - Jag älskar dig
Ei saa peittää - Bör ej övertäckas
Moi mukulat - Hej små knattar
Ravista hyvin - Skaka ordentligt
Sofie goes Softie?
Cold deserted city street
Don't you keep trying so hard to rescue me
Your sidewalks warm beneath my feet
I am no good to no one don't you see
The people here
Create the illusion
Have me broken down confusion where I lay
Cold sweet city in the night
Oh you've had me blinded by your lies
And yes I'm leaving and I'm out of here tonight
You're opposing, your rhythm wear me out
The people here
Create the abusing
Make it seem like I'm still losing as I win
But I'll be back on my feet some day
Making it back from my getaway
I'll be walking this street and hey
I'll be fine
Saknar...
Zlatan...
Mytilini, Lesvos, Lesbos...
Min fantastiska spjälsäng! Hej, ryggont!
Snygga syskon Jag
Fredrik & pappa, mamma & jag.
Fina torn Jag och Brollan
Skönaste bilden någonsin! Frida, Fredrik, pappa & mamma i Molivos.
Jag och mitt ragg(åsnegubben). Frida, Fredrik & jag.
In memoriam..
R.I.P
Åsnegubben
I tisdags var vi på Åsnefärd. Hela dagen var helt sjuk. Det var ingen ordning på lokalbussarna, så trots att vi stod vid busshållsplatsen 15 min innan bussen skulle gå(enligt tabellen), missade vi på något vis bussen. Så det fick bli taxi till Molivos, vilket faktiskt var billigare.
När vi kom fram till Molivos var det ungefär tre timmar tills vi skulle bli hämtade för vår åsnefärd och träningsnarkoman-familjen såg en borg högt uppe på ett berg. "Vi kan väl gå upp dit och titta", kläckte någon av de värsta träningsnarkomanerna ur sig. Det var ju skyltat efter en bilväg till "Molivos Castle". Så vi traskade. Sick-sack. Bilar körde om. Sick-sack. Till slut var vi framme vid slottet och tog en massa bilder(kommer senare) innan vi upptäckte att det stod en sadlad åsna där uppe. "Jävlar", tänkte vi. "Det är hit upp vi ska gå på vår åsnetur med barbeque, det är ju en restaurant här uppe och allt." Eftersom vi var så säkra på detta gick vi inte in i slottet för vi "ville ju inte förstöra hela åsneturen". Så vi traskade ner för berget igen och hamnade på den mest "grekiska" restauranten på hela veckan. Vi fick till och med plocka och äta fikon i deras trädgård. Väldigt mysigt. Märkte dock att fikon har samma allergiska effekt som kiwi har på mig. Tur att jag har bra allergipiller.
Efter lunch (och allergichock) gick vi upp till den mötesplats där vi skulle bli upphämtade och väntade. Och väntade. Till slut stannade den skruttigaste bilen någon av oss någonsin sett och en grek med en palestinasjal sträckte ut huvudet och sa(på grek-engelska) att han endast kunde ta tre stycken i den där bilen, så två av oss fick vänta på en annan bil. Jag och Fredrik väntade och hoppades att få se en limousine eller öns motsvarighet till det i alla fall. Men icke. Nog för att vår bil var bra nog för att ta fem(det satt två stycken i baksätet när vi hoppade in) men det var ingen lyxbil precis. Jag sa "hej" till fåntrattarna i baksätet, men de grymtade bara till svar. Det var en kvinna som körde våran bil och hon förklarade allt för oss på amerikansk engelska. Hon hette Andriana och hade bara bott på ön i fyra år.
Efter cirka 7 minuter kom vi fram till åsnefarmen där vi såg att gubben som kört den andra bilen var inne i hagen med åsnorna och pratade med dem. Andriana berättade att gubben hette Michail och att han skulle välja ut åsnor till oss efter hur vi såg ut(storlek och sådant). Tillslut fick vi varsin åsna. Fredrik-Jacob, Pappa-Issis, Mamma-Olga, Frida-Eric, Jag-Poppy, Trögskalle1-Sigrid, Trögskalle2-Theresa. När vi alla satt uppe i våra damsadlar(benen på samma sida) fick vi äntligen komma i väg. Jag vet inte om min tävlingsinstinkt smittade av sig på Poppy men hon ville i alla fall ligga i täten hela tiden.
Efter cirka 35 minuters ånsefärd var vi framme vid en liten sandstrand (inte vid borgen) där de bjöd oss på vitt vin. Efter ett tag började Michail grilla och Andriana dukade fram sallad, bröd och gafflar. Vi fick äta köttet med händerna. Kändes som att vi, som hade användt handsprit när vi skulle äta med bestick på restaurant, skulle få svininfluensan om det var meningen.
När första 10-litersdunken med vin var slut trodde vi att vi skulle få åka tillbaka med våra kära åsnor, men icke. Då kom nästa vin fram, denna gång var det en 10-literspåse. Haha. Herregud.
Vid det här laget satt Michail med sin ena svettiga arm om mig och berättade om sin 23 åriga, norska, älskarinna. Han ville säga något fint till henne men var för full för att fatta. När han tittade på mig och sade "Maybe we'll meet again" kände jag att det var nog och slingrade mig långsamt därifrån.
På vägen tillbaka var alla fulla och ropade och hejade på sina åsnor och i restauranterna vi åkte förbi klappade folk händerna och hejade på. Jag skrattade hela vägen samtidigt som jag klappade på Poppys rumpa för att han skulle springa fortare.
När vi kom tillbaka hade Andriana åkt iväg så vi var 8 personer som skulle få plats i Michails skrutt-bil som endast klarade 4 egentligen. Men vi fick inte åka hur vi ville. Utan han skulle skjutsa de två tråkmånsarna först och när han kom tillbaka(2 min senare) skulle vi åka sex personer i skrutt-bilen och efter en timmes visit på en av de inhemska barerna fick vi äntligen komma tillbaka till vårt hotell.
Från sol och värme, till regn och kyla
Nu har jag kommit hem från Grekland och Lesvos. Det har verkligen varit full fart och samtidigt hur lugnt som helst, jättebra! Lägger upp några bilder som jag tagit med telefonen nu så kommer det fler senare.
Jag och Frida vid hotellet.
Hela veckans tema var konstsim. Min specialitet som ni ser till höger var hundsim.
(Och för er som undrar: Nej, jag är inte brunare)
Min grekiske käreste. Åsnan Poppy som jag fick ha för mig själv en kväll. Det var väldigt roligt, speciellt eftersom Poppy lätt var den bästa åsnan på vår Åsnetur och finast var Poppy Baby(som ägaren sa) också.
Eftersom Liselotte har tagit sig an att väcka mig idag kan jag inte göra henne besviken. Hon kommer snart och hämtar mig. Skriver mer senare.
Har saknat er.