Facebookgenerationen
Är det fler än jag som tänkt på att Facebook följer efter en överallt? Facebook har blivit mer än en site, mer än en community. Facebook har blivit en livsstil. Om hundra år när de pratar om vår generation så kommer de prata om Facebook-generationen, inte för att jag för tillfället kan komma på något som blivit större än Facebook så snabbt, men ändå.
Om något år kommer vår vardag se ut så här:
♦ Vi äter frukost vid datorn och "delar med oss" av vår härliga måltid till alla vi känner via Facebook.
♦ På väget till jobbet har vi "Facebook i mobilen" i gång, för att vi inte ska missa om någon varit med om något viktigt.
♦ Väl framme på jobbet loggar vi in på Facebook igen och för varje gång vi lyckas avsluta en affär ändrar vi vår status till "YES, I'm on fire!" och genast gillar 15 av våra vänner detta.
♦ När det är dags för lunch loggar vi ut från Facebook på datorn, så chefen inte ska komma på oss, och använder oss av "Facebook i mobilen" igen.
♦ Väl tillbaka från lunchen loggar vi in via datorn igen och vid varje misslyckad affär ändrar vi status till "Inte igen! Mitt liv suger!!" och får genast lite medlidande och tröst från vänner osv.
♦ Vägen hem från jobbet tillbringas som ni förstår med "Facebook i mobilen" för att se hur alla ens vänners dag har varit.
♦ Kvällen tillbringas såklart med datorn och Facebook, och när det är dags att sova så kommer vår laptop ligga på den kudde som egentligen är till för en mänsklig partner så vi ska höra det plingande ljudet om något händer i någon annans liv.
På något vis tycks det alltid vara så att när jag loggar ut från Facebook kommer en ruta upp längst ner till höger på min skärm som säger "Du har ett nytt E-postmeddelande från Facebook" vilket tvingar mig att logga in igen.
Min slutsats blir detta: Facebook kan göra en galen!
